Intensionerna med Anordning var att synliggöra en frånvarande makt, som skapade ordningar och symmetrier -men bara som en suggestion. En installation om en sorts tvång i en atmosfär av test och experiment med dunkla mål och målgrupper.
Installationen var uppbyggd av skulptur och objekt samt två synkroniserade videoloopar. Föremålen är i huvudsak tillverkade i järnplåt, stansat järnnät och galon. Form och materialval bär fram ett vetenskapligt inspirerat formspråk i stämning, exakthet, kontroll, utsatthet, skydd, maktutövning, ordning och tvetydighet. Föremål som i sin noggrannhet ger sken av en funktion men vid ett närmare betraktande en otydlighet om användbarhet.

Utgångspunkten är en konkret reflektion över människa och natur. Men den tar form som en gestaltning kring det mänskligas gränser. Hennes västar laddas med innebörder och närvaro – men har aldrig burits av någon. Hon hämtar sitt material ur de traditioner där det mänskligas gränser upprättas och prövas: medicinens, psykiatrins, djurförsökens. Men om dessa vårdandets beskyddandets och räddandets former också är makt, tvång och tystnad?

De strängt formade föremålen bär en renhet – kanske för att de är svepta kring en frånvaro. En historia skulle ha kunnat utspela sig bland dem, men spelplatsen är nu övergiven av sina aktörer.

Ljuset faller in på en glansig yta, rummet blir nästintill kväljande. Föremålen tätnar och stelnar under blicken, dras
samman till en tung massa. Där finns ett munskydd – en andningsmask. Men vem skyddas, och mot vad? Ett skydd mot en alltmer giftig omvärld, men också omvärldens sätt att synligt döma och tvinga till tystnad: munskyddet blir ett emblem för ett skydd som gränsar till och övergår i utsatthet.

Objekten behåller en grundläggande funktion och användbarhet, samtidigt som de är så renskrapade att de blir skulpturala. Här sker ingen återmytologisering, ingen heroisering av vare sig mänskligt eller naturligt. Dessa objekt är mycket konkreta, helt och hållet gjorda. Ljuset faller skarpt, kritiskt. Formen lyser kraftigt – Mona Peterssons arbeten synliggör den tvetydighet som är inneboende i det föremålsliga: lust, tvång.

Ulf Olsson, kritiker och professor i litteraturvetenskap,
Paletten 2001

Klicka på bilderna för material och teknik